Va hände!

Många undrar vad som hände med Tosca!
Vår lilla Ängel.
Jag visste när jag köpte henne att hon hade ett litet mycke lite blåsljud på
hjärtat som enligt vetrinär Torkel Falk var mycket obetydligt när han underökte henne.
( Torkel Falk är Hjärtspecialist för hundar). Och att det troligtvis skulle växa bort  så skulle
hon kunna leva som vanligt och bli en gammal cockerdam.
Men ödet ville annorlunda, Vintern var kall och tuff för henne ibland la hon sig ner när vi var ute och gick men sen var det fullfart igen. efter ett tag kom de så kallade anfallen oftare och varade längre .
Jag kontaktade smådjurshälsan här i vinslöv som tyckte att jag skulle ta kontakt med Djursjukhuset i Hässleholm vilket jag gjorde vi fick tid lite efter jag ringt så det var hem och kissa hundarna kontakta barnen som med ville med.
Tosca var så modig och duktig på sjukhuset. Hon blev röntgade och det ställdes lite frågor som vi svarade på.
Sen fick vi vänta tills röntgenplåtarna var lästa och då sa den vetrinären att hjärtat var förstorat och att det var förtängningar son gjorde att hon svimmade men hon kunde inte så mycket mer, så vi skulle få nytid till nästa dag då deras hjärtspecialist .
Så nästa dag åkte jag själv till djursjukhuset. De tog prover på henne och gjorde ett ultraljus dom sa samma som gårdagen. Jag trodde inte man kunde gråta så mycket men tårarna forsade och hon slickade bort dem så fort hon kunde. De sa att vi var tvugna och kontakta Torkel och det sa jag att jag provat innan men inte fått tag i honom nä de höll  på och renoverade Smådjurskliniken DIN VETRINÄR så det var svårt de provade och ringa sen bestämde de att de skulle Faxa och då svarade de att de hade tid klocakn 18 på kvällen. Det var full storm skullle jag våga köra ditt?
Skulle jag klara det fall jag inte fick henne med  mig hem?
Jag ringde min man som är iväg och jobbar jo vi är på väg hem säger han hinner du hem? Så att du följer med?
Ja vi mötes hemma och sen körde vi iväg det gick inte fort snön den yrde mörkt och kallt var det. Men vi han, Blev super bra bemöta Torel läste igenom pappren som vi hade med, sen gick vi iväg där vi fick vara med när de gjorde ultraljud med doppler. han behövde knappt säga något man såg på honom. Men han berättadeatt förträngningen skulle bli värre och värre det är lju blodtillförseln som stryps jag försökte finns det ingen medicin eller operation?
Jag betalar bara hon blir frisk.
Han sa att han trodde inte att hon skulle överleva operationen och gjorde hon det så fick man göra om det efter någon månad igen och det var inte säkert hon överlevde sin rehab tid.
Vi fick en Medicin och vi fick henne med oss hem han hade även andra vetrinärer och kollade han gav henne 1-3 veckor vi fick 6 härliga veckor med henne.


Tack alla som tänker på oss.
Tack Marie -Elof-Abbe vi kommer ihåg Bräknehoby.

En hund kan ge så mycket kärlek- Vilken tur jag har Ricco Kommer aldrig att glömma Tosca

USch så sorligt, beklagar verkligen!

Det är så hemskt att förlora dem! R.I.P Tosca <3

Så extra onödigt med en så ung hund! Det är ju så vidrigt när man inget kan göra alls.

Fint att du har killen som lite tröst även om saknaden aldrig blir mindre av det. (Jag tog faktiskt Assar nu lite för att Jesper börjar bli äldre. Vill minimera risken vara utan hund.)

Nu kommer mina tårar igen... Man bär för alltid med sig alla fina minnen man har av sin fyrbenta vän. Det går inte en dag utan att jag tänker på vår Tarzan. Vi var också hos Torkel Falk med honom när han hade "konstiga" hjärtljud. I hans fall hade han gått med borrelia så länge att han hade fått en hjärtmuskelinflammation och det var därav han hade de konstiga hjärtljuden. Om det var borrelian som gjorde att han fick epilepsi och utav det sedan cancer får vi aldrig svar på men han var mycket sjuk de sista åren. Torkel var i våra ögon en mycket skicklig veterinär och vi blev väldigt väl omhändertagna. Precis som vi blev på Helsingborgs djursjukhus, helt underbar personal!

Så klokt av er att ta tillvara de sista veckorna med Tosca på ett så bra sätt och så skönt att höra att ni fick sex underbara sista veckor med henne! Förstår att ni är glada att ni har Ricco!

Kram!

Ja, man blir verkligen berörd när man läser om lilla fina Tosca och vilket jobb ni la ner på henne.

Och vilken tur att ni har underbara Riccco.

Tosca fick den bästa sista tid hon nånsin kunnat få just för att hon hamnade hos er.

Att hundarna betyder mycket för er alla märker man tydligt när vi har träffats t.e.x hos Birgitta.

Ja, de betyder så otroligt mycket de där hundarna så man kan inte förstå det själv nästan.

Att man ska kunna klara sig utan dem finns inte i min värld just nu.

Ha det så bra goa ni.

Kram Patricia!

Så ledsen jag blir när jag läser om lilla Tosca. Så fruktanskvärt orättvist livet är ibland. -Kram!

Jag får så ont i hjärtat när jag läser det fruktansvärda som hänt er och lilla Tosca. Livet är så orättvist ibland. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om Alice skulle bli dålig, det måste vara bland det värsta man kan räka ut för när man ser sin fyrfotade vän bli dålig. Styrkekramar till dig och din familj.



/Malin

Jag får så ont i hjärtat när jag läser det fruktansvärda som hänt er och lilla Tosca. Livet är så orättvist ibland. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om Alice skulle bli dålig, det måste vara bland det värsta man kan räka ut för när man ser sin fyrfotade vän bli dålig. Styrkekramar till dig och din familj.



/Malin

Jag får så ont i hjärtat när jag läser det fruktansvärda som hänt er och lilla Tosca. Livet är så orättvist ibland. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om Alice skulle bli dålig, det måste vara bland det värsta man kan räka ut för när man ser sin fyrfotade vän bli dålig. Styrkekramar till dig och din familj.

Jag har ju själv minnen av vackra lilla Tosca hemma hos Birgitta i din famn. Hon var så fin. Ibland är livet alldeles för orättvist. Många kramar

Så bra ni har Ricco!

Men det är alltid svårt när dom blir dåliga. Speciellt när det inte finns bot.

Va rädd om er!

Hej!

Tack för kommentaren i vår blogg. Vet precis hur ni har det. Ingen borde få genomlida det men tyvärr är det så till sist, de finns inte föralltid. Men de lämnar kvar en massa fina minnen från stunder man haft tillsammans iallafall.

Lider med er..



Vi ska till Tollarp nästa helg och ställa ut Fuji, så vi ses där isf. Har anmält till cocker sydvästs utställning 1 aug och till Sofiero också.



// Marica